”Det första stora mediemordet” (sep-12)
FOTO: Peter Knutson
Författarparet Lena Ebervall och Per E Samuelson är högaktuella med nya romanen Mördaren i folkhemmet samt med den stundande närvaron på Bokmässan 27-30 september. Här berättar de om reserachresan mot en färdig bok. Och ger oss även svar på några bokmässefrågor.
Per E Samuelson och Lena Ebervall skriver, jobbar och lever ihop. Och båda drivs av lusten att underhålla med ett viktigt budskap. Denna gång har de fördjupat sig i fallet om barnamördaren Olle Möller.
Den 9 december 1939 hittades tioåriga Gerd Johansson mördad och våldtagen invid Lötsjön i Stockholm. En dryg vecka tidigare hade hon försvunnit på väg hem och de oroliga föräldrarna kontaktade polisen.
Potatishandlaren och tidigare idrottsstjärnan Olle Möller misstänktes för brottet och dömdes även till tio års straffarbete efter en utdragen rättegång. Olle kom 1956 att anklagas för ytterligare ett barnamord, samt dömdes för mordet på den vuxna kvinnan Rut Lind 1959.
Författarduon Per E Samuelson och Lena Ebervall har länge burit på tanken att gräva djupare i Olle Möllers tragiska liv. Mördaren i folkhemmet är parets andra roman i en serie som baseras på verkliga fall, ett grepp som känns självklart för dem båda.
– Det är en oerhört spännande historia. Redan när jag läste juridik tog äldre professorer upp Olle Möllerfallet som något att titta närmare på, om man var intresserad av rättssäkerhet och justitiemord, säger Lena.
– Jag minns somrarna 1959-1960, när de skrämde oss barn, inte med näcken utan med Olle Möller, tillägger Per.
Olle Möller bedyrade sin oskuld fram till sin död, medan den breda allmänheten var övertygad om det motsatta.
– Mordet på Gerd var det första stora mediemordet, i radio och kvällstidningar. Aldrig förr hade ett brott tagit sig in i folks vardagsrum på detta sätt. Varenda människa visste vem Olle Möller var och varenda en trodde att han var skyldig, säger Per.
Per och Lena har lämnat ett intensivt och tidskrävande researcharbete bakom sig. I mer än tre år har författarduon försökt närma sig svaret på vad som verkligen hände. Mängder av dokument har gåtts igenom och de fick även chans att stiga ner i polishusets källare.
– En kall vinterdag sa Per att ”nu får du stålsätta dig för vi ska åka och titta på lilla Gerds kläder”. Vi fick ta på oss vita handskar och kliva in i arkivet som hade en väldigt underlig lukt. Där fanns stora kartonger innehållande bruna paket med märkningen: ”Barnkappa, Gerd Johansson. Vantar. Halsduk.”. Vi plockade upp plaggen, en liten kappa, en halsduk och nystickade blå vantar. Det var så hjärtskärande att känna doften av hennes kläder och blev så verkligt att vi inte kunde andas.
På Gerds ytterkläder hittades efter mordet 306 hundhår som kom att bli ett av de tyngst vägande bevisen mot Olle Möller.
– Han hade hund och i hans bil och hans hem hittades hundhår . Domstolen tyckte att likheten var så stor att det bidrog till domen, men att håren verkligen matchade bevisades aldrig, säger Per.
De hundhår som hade samlats från lilla Gerds kläder 1939 visade sig nu vara spårlöst försvunna. Men Per och Lena fick tillstånd att ta hand om de som fortfarande fanns kvar på kappan och skickade dem på analys till ett laboratorium i Linköping, Där jämfördes de med håren som hittats hos Olle Möller. Analyserna är klara men Per och Lena är djupt hemlighetsfulla om resultatet. På ett eller annat sätt kommer svaren att presenteras, men de är ännu inte helt på det klara med hur.
– Vi har också hittat spår efter vilka som skulle kunna vara de verkliga mördarna i de tre fallen. Detta tack vare att det var sådana enorma utredningar med rum efter rum fyllda med dokument, säger Lena.
I Mördaren i folkhemmet, som är en roman, får vi följa Olle Möllers liv mellan 1939 och 1958. Författarna betonar att de inte har för avsikt att ge Olle Möller upprättelse, utan att de med hjälp av ett verkligt fall vill berätta en historia där läsaren själv avgör vad som verkligen hände.
– Vi skriver inget försvarstal till Olle Möller utan vill visa hur det svenska rättsväsendet fungerar i verkligheten. Vi försöker ge ett referat och inte komma med pekpinnar. Allt vi skriver är baserat på fakta.
Per och Lena har ett nytt projekt på gång, men vill inte avslöja vad det är. Säkert är dock att vi kan räkna med många fler romaner.
– Vi ska försöka skruva upp takten framöver. Att skriva böcker är ett yrke som vi lär oss efter hand. Förhoppningsvis finns omvägar vi tagit som kan undvikas längre fram. Men det här är det roligaste vi vet, vi kommer att fortsätta skriva tills vi inte orkar längre, säger Per och Lena nickar instämmande. Deras författarskap har mycket kvar att ge.
Mördaren i folkhemmet utkommer den 19 september. Läs mer om boken här.
Både Lena och Per gästar Bokmässan i Göteborg. Lena ger oss svar på tre mässrelaterade frågor.
Bästa bokmässeminne:
”Bokmässan 2008 var vi där med vår debutroman. Det var en mäktig upplevelse med massor av intressanta möten. Ett roligt minne är när Mark Levengood från vårt förlag fick syn på Majgull Axelsson och utbrast ”Jag måste lyssna på henne men jag är rädd att hon tror jag är en stalker. Jag står alltid och hänger för att vara i närheten av henne.” Det var så roligt för alla älskar Mark och tanken på att någon skulle bli besvärad av hans närvaro är vansinnig. Mycket riktigt. Några månader senare uppträdde vi tillsammans med Mark och bl. a. Majgull Axelsson på Bokens Dag i Motala och vid den efterföljande middagen lade Majgull naturligtvis beslag på Mark för egen del och ingen annan fick en chans att prata med honom… Mark är en stalker som alla vill ha!”
Missar inte på mässan:
”Suzanne Brögger är en hjältinna för både Per och mig. En stark, vacker feministisk förebild. Henne missar vi inte!”
Bok att ta med hem.
”Oj… en sån fråga ska man inte ställa till en bokmissbrukare. Skulle nog ta hem tusen böcker om jag bara orkade släpa på dem! Från vårt eget förlag vill jag inte missa Martina Haags nya bok, hon är vansinnigt rolig och inspirerande. Mikael Niemis nya är vi nyfikna på båda två, liksom Jan Guillous förstås.”