”Har alltid fascinerats av dolda rum”
Nu finns Emma Ångströms Mannen mellan väggarna i bokhandeln. En nervkittlande rysare som uppstod när hon arbetade som arkitekt.
En av vårens mest spännande läsupplevelser står författaren Emma Ångström för. Mannen mellan väggarna är hennes första bok på Piratförlaget och beskrivs som en såväl nervkittlande som stilsäker rysare. Vi bad Emma Ångström berätta lite mer om romanen som är högaktuell nu i april.
Vad handlar Mannen mellan väggarna om?
– Mannen mellan väggarna handlar om en nioårig flicka, Alva, som flyttar till ett hyreshus på Tegnérgatan i Stockholm. I huset har en man som heter W under flera decennier byggt dubbla väggar, och i gångarna finns luckor in till lägenheterna som han kan smyga in genom på nätterna. Han äter de boendes mat, lånar deras tandborstar och sover under deras sängar för att känna sig mindre ensam. Och så en dag träffas Alva och W, vilket förändrar deras liv för alltid.
Du debuterade som författare 2009 med romanen Och allt är förvridet. Hur var det att skriva denna bok i jämförelse?
– Det var en ganska snarlik process, trots att det har gått lång tid mellan böckerna. Och allt är förvridet skrev jag för tio år sedan, när jag var 23. Första utkasten till båda böckerna gick snabbt att skriva, en månad ungefär, men sedan redigerade jag manus många gånger under ett par år.
Båda böckerna kändes ganska självklara under tiden jag skrev dem, jag såg historien framför mig som en film och skrev ner den. Men när jag skrev Och allt är förvridet visste jag inte vart historien skulle ta vägen. Så var det inte med Mannen mellan väggarna, jag hade historien klar för mig från början till slut när jag började skriva.
Hur föddes idén till handlingen till Mannen mellan väggarna?
– När jag arbetade som arkitekt och ritade på ett flerbostadshus började jag fundera på alla dolda rumsligheter som finns i ett helt vanligt hus. Det finns ju utrymmen som man vanligtvis inte tänker på, till exempel ventilationsschakt, elschakt och inspektionsluckor, och det fick mig att börja fundera på vad som skulle kunna finnas där bakom utan att man vet om det. Jag har alltid varit intresserad av dolda rum, lönndörrar, hemliga gångar och det ockulta. Och jag är väldigt fascinerad av att man lever så nära sina grannar utan att egentligen veta något om varandra – bara på andra sidan väggen utspelar sig ett helt annat liv. Det har jag velat utforska och som läsare får man lära känna många människoöden i det här väldigt speciella huset.
Hur var själva skrivprocessen – blir man inte rädd även som författare bakom boken?
– Lite. Jag har ju skrivit om saker som jag själv är rädd för, som att vakna mitt i natten och se ett ansikte precis vid sängkanten. Jag är ganska mörkrädd och har lätt för att låta fantasin skena iväg med mig, jag antar att det är därför det passar mig att skriva rysare.
Min mamma föreslog faktiskt att jag skulle skriva boken på nätterna, så att jag kunde sova när det var ljust och slippa vara mörkrädd när jag skulle sova.
Som författare och arkitekt – vad fascinerar dig mest med gamla hus och byggnader. Vad ser du som andra inte ser?
– Jag vet inte om jag ser saker som andra inte ser, men platsen och rummet är ganska viktiga för mig. Jag utgår ofta från en tydlig och specifik plats när jag skriver, det finns ofta en berättelse i ett hus eller en plats med mycket själ. Jag påverkas ganska mycket av min omgivning också, olika miljöer kan skapa helt olika sinnesstämningar.
Vad läser du gärna själv?
– Jag tycker väldigt mycket om Monika Fagerholm, Håkan Nesser, PO Enquist och Marguerite Duras – kanske inte typisk spänningslitteratur, men det finns ett mörker och en lågmäld spänning i deras böcker som jag gillar. Och så tittar jag mycket på tv-serier: The Killing, Bron, The Fall, True Detective och House of Cards är riktigt bra serier om man gillar spänning.
>> Läs mer om Mannen mellan väggarna