Intervju med Sara Kadefors om Borta bäst
Ingen anar att den eleganta kvinnan Sylvia bor i en bil utanför Ikea och knappt har mat för dagen. För bara några månader sedan levde hon ett helt annat liv, men efter ett stort misstag tvingades hon lämna allt. Den 26 augusti utkommer Sara Kadefors nya roman Borta bäst, en både rolig och sorglig bok om de svåra val vi alla tvingas göra i livet.
Sara Kadefors fick idén till Borta bäst från en dokumentär om kvinnor som bodde i bilar i USA. De klädde sig elegant och gjorde allt för att upprätthålla sina fina fasader. Ingen kunde tro att kvinnorna egentligen var helt utblottade och livnärde sig på smakprover från varuhus och matrester från restauranger.
– Jag blev fascinerad av de där kvinnorna och började tänka på varför människor alltid försöker upprätthålla fasader – och vilket pris vi är beredda att betala för det, säger Sara Kadefors.
Så föddes karaktären Sylvia. En kvinna som bär dyra designerplagg och ett vänligt leende – och gör allt för att dölja att hon inte har något riktigt hem. Hon dricker gratiskaffe, smiter in på badhuset utan att betala och sover i smyg i sängar på Ikea. Till sina anhöriga skickar hon mejl om att hon är på en lång, härlig utlandssemester.
– Sylvia ljuger eftersom pengar och status har varit det viktigaste för henne. Hon skäms över att behöva erkänna att hon har förlorat kontrollen och misslyckats. Att erkänna sig svag och skör är inte lätt för någon, och dagens samhälle är mer elitistiskt än någonsin. Det enda som räknas är att tjäna pengar och vara framgångsrik. Det är det amerikanska tänkandet som håller på att slå igenom överallt: det är upp till varje individ att skapa sina egna möjligheter. Och går det åt helvete får du själv ta konsekvenserna.
Sylvia har inte alltid bott i sin bil och letat gratis mat. Förut såg hennes liv väldigt annorlunda ut, men ett stort misstag gjorde att hon förlorade allt:
– I lågkonjunkturens Sverige är det nog många som får tankar kring hur man skulle klara sig om man förlorade allt. I dag kan man slås ut på väldigt kort tid, det kan räcka med två obetalda räkningar för att bli vräkt.
Men medan Sylvia kämpar för att överleva kommer hon också i kontakt med en helt ny värld. Hon lär känna människor som tidigare skulle ha äcklat henne. Nu blir de i stället hennes vänner och får henne att öppna ögonen.
– Sylvia tvingas omvärdera sig själv och sin uppfattning om saker och ting. Hon får nya sätt att se på livet. Men när hon sedan tvingas göra upp med sitt förflutna blir hon besviken på sig själv för att hon inte fullt ut klarar att släppa de höga kraven.
Varför är ytan så viktig för Sylvia?
– De flesta är noga med att upprätthålla en fin fasad. I dag matas vi konstant med budskapet att status och framgång är det viktigaste. Man vill inte tala om sina misslyckanden utan håller sig till det som låter fint och bra. Men varför är vi så rädda för varandra? Alla har svagheter och rädslor. Det riktigt läskiga är hur mycket vi låter oss påverkas av loserstämpeln man får på sig som sjukskriven eller arbetslös. Det enda som värderas är om man jobbar eller inte. Tänk om en period utan jobb skulle kunna ge oss lite andrum i stället, säger Sara Kadefors.
Rädslan för att inte vara perfekt skildras både i Fågelbovägen 32 och Borta bäst. Är det en rädsla du själv bär på?
– Ja, absolut. En kompis hade läst en bok om jämställdhet där det stod att det inte är så viktigt att städa. Då blev jag förbannad för att man ska vara tvungen att läsa en bok för att lära sig något så självklart. Men efteråt insåg jag att det är skitviktigt för mig att det ska vara fint och städat och att mina barn ska vara snälla och glada och att jag bjuder på god mat när vi har gäster.
Går det överhuvudtaget att komma ur det tänkandet? Hur gör man?
– Var uppriktig. Har jag exempelvis inte så mycket att göra en period försöker jag erkänna att jag bara sitter framför datorn och stirrar eller vad det nu kan vara. Jag undviker att dra den där klassikern om att jag har ”många olika projekt på gång”.
– Sedan tror jag att det kan vara nyttigt att byta spår ibland, som Sylvia gör i boken. Jag kan själv fundera över vad som hände med mitt liv. När jag var ung var jag alternativ, bodde i kollektiv och hade dåligt med pengar. Levde ett slackerliv, helt enkelt. Och nu plötsligt är jag en medelklassmorsa med bostadsrätt och sommarhus och det har blivit viktigt att hela tiden prestera. Jag säger inte att det var bättre när jag var yngre, men det är nog bra att stanna upp ibland och fundera lite på hur man vill ha det. Sylvia inser till exempel att ett liv utanför det etablerade samhället kan ha sina fördelar.
Vilka fördelar är det?
– Som Sylvia säger: den totala friheten och kravlösheten. Att ingen säger åt dig vad du ska göra, inget är på någon annans villkor, bara dina egna. Att du aldrig behöver fundera på hur du ska agera, för ingen har några förväntningar på dig ändå. Därför kan det inte heller bli fel.
Vilken acceptans tycker du att det finns i Sverige i dag för människor som väljer en annan väg i livet än standardvägen med barn, hus, arbete och Volvo?
– Jag har en känsla av att alla som väljer att leva annorlunda möter motstånd, särskilt om man prioriterar andra värden i livet än att vara en produktiv samhällsmedborgare. På mindre orter kan det säkert räcka med att en vuxen människa lever ensam för att anses som konstig och udda.
Många skulle nog hävda att det är något positivt att vi i Sverige byggt upp ett sådant välfärdssamhälle att de flesta människor har tid och råd att fokusera på att ha fina hem, fina familjerelationer, bjuda på fina middagar… Håller du med om det?
– Ett fint hem förutsätter inte en fin familjerelation. Titta på Sylvias liv. Hennes relationer har blivit lidande för att hon har strävat efter allt det andra. De som jobbar i dag jobbar mer än någonsin och hinner inte träffa sin familj. I ett äkta välfärdssamhälle ska det finnas trygghet för alla, även arbetslösa och sjuka. Det gör det inte i dag. På många skolor finns det inte ens en psykolog och folk går till psykvården och ber på sina bara knän om att bli inlagda eftersom de inte får någon hjälp. Det är verkligen pinsamt att det ser ut så i Sverige.
Vad vill du att människor ska bära med sig efter att ha läst Borta bäst?
– Jag hoppas att de ska få energi och inspireras av Sylvias kamp med sig själv. Och kanske kan de se på livet med nya ögon åtminstone en vecka efter att de har läst boken, innan det är dags att bjuda på den där perfekta grillmiddagen igen…