Intervju ”Systerskap” och ”Tonår”

 

HUSET ÄR TILL SALU och äktenskapet är slut efter makens otrohet. Men beslutet gick lite för snabbt för Cecilia. Hon hann inte riktigt med.

– Omgivningen förväntar sig att hon ska vara arg och inte förlåta, men själv hann hon inte riktigt tänka efter, säger författaren Katerina Janouch.

För att få något annat att tänka på flyr Cecilia in i jobbet som barnmorska. Men när hon kommer hem efter arbetsdagarna känns det svårt. Singellivet är tungt och hon längtar tillbaka till sitt tidigare liv. Cecilias förhoppning är att mötena hos terapeuten ska hjälpa henne att få bättre ordning på allt. Till slut blir ett telefonsamtal avgörande och får henne att förstå vad som är viktigt.

 

Men Systerskap är inte bara en roman om relationer. På samma sätt som den första boken om Cecilia Lund innehåller också uppföljaren en del dramatiska inslag:

– Jag behöver lite spänning när jag skriver. Och just Systerskap tog en oväntad vändning som inte ens jag själv var riktigt beredd på.

För samtidigt som Cecilia har det tufft hemma inträffar en rad dramatiska händelser runt henne. En nyfödd bebis försvinner från sjukhuset och en våldtäktsman härjar i city. Men de unga kvinnor som utsätts för övergreppen väljer att resa sig upp och slå tillbaka.

– Budskapet är att allt är möjligt och att man inte ska ta någon skit. Sedan är den kvinnliga sammanhållningen en viktig del i boken. I många fall framställs det som om kvinnor motarbetar varandra när vi i själva verket håller ihop, säger Katerina Janouch.

 

Systerskap är bok nummer två i serien om barnmorskan Cecilia Lund, och fler böcker ska det bli. Synopsis till bok tre är redan klart. Inför bokskrivandet gjorde Katerina Janouch praktik på BB Stockholm.

– Det har varit jättespännande. Barnmorska är ett traditionellt kvinnoyrke som sällan skildras i litteraturen. Livet står i centrum och det händer många spännande dramer på människors egna lilla bebisfabrik. Det är en ynnest att få vara där och se allt som händer. Det är inte så ofta man får en inblick i den världen.

– När jag är inne i mina skrivperioder lever jag i mina romaner. Jag tänker mycket på personerna och kan till och med ibland höra hur de pratar. Jag kastar ur mig hela historien först, sedan går jag tillbaka och filar på språket. Men att vara författare kan vara ett otroligt egoistiskt jobb. Under mina mest intensiva skrivperioder är jag inte hundra procent närvarande hemma utan främst fokuserad på att bli klar med manuset, säger Katerina Janouch.

– Väldigt bra. Normalt brukar jag komma in i en svacka när jag har skrivit halva boken. Men nu får jag mindre och mindre ångest inför de stora textmassorna som ska skrivas. Det känns snarare härligt att ha mycket kvar att skriva.

Vilka är fördelarna med författaryrket?

– Jag har skrivit mycket som journalist, men som författare kan man fördjupa sig i ämnen på ett annat sätt. Man får analysera mera. Men det kan också vara oerhört påfrestande och ensamt. Det är ingen gala och glamour direkt.

 

Hösten 2009 utkommer Katerina med ytterligare en bok på Piratförlaget. Det är faktaboken Tonår, som innehåller godbitar ur den kritikerrosade boken Barnliv, samt uppdaterat material och helt färska texter. Boken riktar sig till tonårsföräldrar och beskriver nya utvecklingsfaser hos barnen. För även om det är slut med napp och blöjor är risken stor att trotsåldern dyker upp igen. Det kan minst sagt bli en stormig tid.

– Tonår är en guide till alla nya sidor av föräldraskapet som en tonårsförälder får möta. Boken tar upp allt från utetider och alkohol till bloggar och bantning. Föräldrar får tips om hur de tacklar de nya utmaningarna på olika sätt. Det handlar mycket om att våga sätta gränser och att våga vara lite besvärlig.

 

Trygga tonåringar revolterar. Vem ska de annars skälla på? Den man älskar mest vågar man också vara kaxigast mot. Det är du som förälder som får ta smällen.

 

Uppmärksamma riskbeteende. Glöm inte bort att allt beteende inte måste vara sunt. Många tonåringar har riskbeteenden som måste uppmärksammas. Tyvärr blundar föräldrar ofta för att det kan ligga allvarliga problem i botten. ”Inte mitt barn” är ett vanligt argument.

 

Ge kärlek och stöd. Hur stökig tonåringen än är behöver han mycket kärlek och stöd. Visa att du alltid finns där och ställer upp – vad som än händer.

 

Var inte mesig, men samtidigt, ha överseende.

 

Ta inte åt dig om du blir utskälld. Det är lätt att bli sårad och ledsen, men kom ihåg att tonårens högljudda utbrott inte betyder att det är fel på dig. Det är en utvecklingsfas, helt enkelt. Om du minns detta blir de där tonårsolaterna enklare att hantera!