… intressantare än många andra andravärldskrigsskildringar. Att insiktsfullt beskriva tyskvänner i Sverige utan att de framställs som råbarkade nazister är ett intressant grepp.
– HG, Journalisten
Han inte bara klarar det, han gör det elegant och inte sällan underhållande med sin lakoniska humor. Förutom ett nytt perspektiv ger han en levande skildring av 40-talets Sverige … Guillou har med sin stora läsekrets en unik möjlighet att nå ut, det gör hans svit till en inte obetydlig folkbildargärning.
– Cecilia Ekebjär, Dalarnas Tidningar
... en känslig och nyanserad beskrivning av en äldre mans oro och samvetskval … I "Att inte vilja se" når Jan Guillou en höjdpunkt som författare. Han gestaltar levande och insiktsfullt en tid där många upplevde ovisshet och splittring. Inte minst på det personliga planet.
– Ingeborg Ahlander, Vestmanlands Läns Tidning
Guillou skriver det hela med liv och lust och väcker liv i sin historielektion.
– Lars Böhlin, Folkbladet VK/VF
Romansviten växer. Att betrakta delarna enskilt känns allt svårare. Berättandet har drag av tv-serier som både Lars Molins berömda "Tre kärlekar" och de många förnämliga danska släktkrönikor som startade med "Matador".
– Bodil Juggas, Arbetarbladet
Guillou försvarar inget men förklarar mycket. … Det som gör störst intryck är istället det som jag uppfattar att Guillou har petat in för att göra politiken mera lättsmält, äppelmoset runt medicinen. Den åldrade mannen i berättelsens fokus gör bokslut, minns ungdomens kärlek, häpnas över att ha den erotiska lusten i behåll, konfronteras med döden i dess olika skepnader. Över somliga sidor vilar ett vackert vemod ...
– Kalle Lind, Sydsvenskan
Rent berättartekniskt är det förstås en mardröm att försöka täcka in andra världskrigets komplicerade förlopp. Guillou löser detta smart genom fokusera på en liten skärva i den väldiga mosaiken.
– Torbjörn Forslid, Svenska Dagbladet
Det måste sägas att Guillou … i ingenjör Lauritzen har skapat en trovärdigt mångdimensionell gestalt. … Guillou skriver klart och snyggt ...
– Jesper Högström, Dagens Nyheter
Lauritz har under roman-svitens gång förvandlats från en fullfjädrad hjälte hämtad från sagornas värld till en människa med verklighetens såväl eftersträvansvärda som förkastliga egenskaper. Bra jobbat, Guillou! Det bådar gott inför fortsättningen.
– Fredrik Quist, Östgöta Correspondenten
Jan Guillou skriver känslofylld samhällshistoria … ”Det stora århundradet” växer!
– Magnus Sjöholm, Norrköpings Tidningar
Vi som följt Guillous romanbygge kan bara imponeras. Den här serien blir bara bättre och bättre. Guillou skriver med lätt och varlig, i sina stunder, ömsint hand.
– Bengt Faleij, Västerviks-Tidningen
Guillou behärskar sitt hantverk från inledningsmening till slutpunkt, inklusive vidhängande cliffhanger.
– Nils Schwartz, Aftonbladet
Som jag tidigare har framhållit om tidigare delar är inte Jan Guillous romansvit enbart en gripande, fängslande och storartad berättelse om vad som hände och inträffade under förra seklet. Den är också i grunden folkbildning av allra förnämsta skönlitterära märke. För att enkelt beskriva romanerna är de som en ovanligt lyckad korsning mellan Vilhelm Moberg och Per Anders Fogelström. Det är i denna tradition som Jan Guillou skriver denna mäktiga och betydelsefulla romansvit om förra seklet, det vidrigaste och blodigaste som människan någonsin förmått skapa. Jag kan inte säga det enklare eller entydigare: Missa den inte! Läs romanerna!
– Crister Enander, Gefle Dagblad
Jan Guillou lyckas bra då han målar den bilden av gubben. Och lyckas därigenom också att metaforiskt gestalta en tid fångad i krigets mörker och i minnen.
– Jimmy Vulovic, Kristianstadsbladet
"Att inte vilja se" är en bok man utan vidare sträckläser. Jan Guillou är påläst, både seriös och underhållande samt inte minst omsorgsfull om detaljer, vilket ger en stark känsla av autencitet.
– Lena S. Karlsson, Dala-Demokraten
Guillous faktaspäckade prosa är medryckande och starkt händelseorienterad, och miljöskildringen väver in såväl fiktiva figurer som en lång rad historiska gestalter i intrigen.
– Martin Lagerholm, BTJ
