En värdig final.
– Per-Axel Svensson, Borås Tidning
Rappt skrivet, tufft och våldsamt, med anknytning både till nutid (den lögnaktige "mördaren" får mig att tänka på Quick) och till tidigare delar i serien. Marklund avslutar på topp.
– Bengt Eriksson, Femina
Det råder väl knappast någon tvekan om att Liza Marklunds serie böcker om skjutjärnsjournalisten Annika Bengtzon på tidningen Kvällspressen, näst Sjöwall/Wahlöös dekalogi om Martin Beck, är vårt lands kanske förnämsta spänningsföljetong i bokform ... Marklund är skicklig.
– Per-Axel Svensson, Borås Tidning
Liza Marklund har knutit ihop hela serien på ett ypperligt sätt här i sista boken. Tempot är lite långsamt och berättelsen är ganska mörk och det passar så otroligt bra.
– Mest Lenas godsaker
Det lilla samhället i Södermanlands skogar och hur Annikas uppväxt såg ut går rakt in i mitt hjärta för det är så otroligt bra och träffsäkert skildrat. Visst känns det sorgligt att tiden med böckerna om Annika Bengtzon är över. Samtidigt tycker jag att Marklund avslutar serien med flaggan i topp för Annikas del och det tycker jag känns helt rätt.
– Johannas deckarhörna
Alla Liza Marklunds böcker är spännande och språket är elegant välformulerat. Hon gör alltid en grundlig research och det hela blir därför mycket trovärdigt. … Bra skildrat är också Annika Bengtzons svårighet att få ihop privatlivet med yrkesambitionen.
– Ingeborg Ahlander, Vestmanlands Läns Tidning
Det råder väl knappast någon tvekan om att Liza Marklunds serie böcker om skjutjärnsjournalisten Annika Bengtzon på tidningen Kvällspressen, näst Sjöwall/Wahlöös dekalogi om Martin Beck, är vårt lands kanske förnämsta spänningsföljetong i bokform.
– Per-Axel Svensson, Kristianstadbladet
Den här avslutande romanen har jag läst med stort nöje och behållning. Kanske mycket för att huvudpersonen visar lite mer mänskliga sidor än tidigare … Liza Marklund har lyckats med att knyta ihop den här historien som började med Sprängaren 1998. För den fick hon det första Polonipriset för bästa svenska kvinnliga deckarförfattare. Hon blev med det ett slags symbol för begreppet Deckardrottning. Den titeln försvarar hon med denna avslutning på serien.
– Nisse Scherman, DAST Magazine
Med Järnblod visar deckarförfattarinnan Liza Marklund var skåpet ska stå. Även den läsare som inte tidigare läst något om Annika Bengtzon har stor behållning av den sista boken i sviten om den kvinnliga reportern på Kvällspressen … Två parallellhistorier binds skickligt ihop samtidigt som läsaren blir insatt i konsekvenserna av tidningspressens digitalisering … En riktigt bra deckare rätt och slätt … Med Järnblod strålar det från Liza Marklunds drottningkrona.
– Karin Flygare, BTJ-häftet nr 16, 2015
'Järnblod' är tveklöst hennes bästa kriminalroman sen 'Sprängaren', med nerv och ett patos som många av de tidigare deckarna saknat. Det är så här vi läsare vill ha vår Bengtzon, plågad, kämpande och seg i ända in i slutet. Trådarna i livsverket löper samman och nu ser man vilket engagemang som drivit författaren under alla de här åren, med kärleken till journalistiken, den feministiska kampen och solidariteten med landsbygden som de viktigaste beståndsdelarna … 'Järnblod' är en elegant och ursinnig elegi över en epok som gått i graven.
– Ulrika Kärnborg, Expressen
Järnblod är en av de allra bästa i serien, tillsammans med Sprängaren och Den röda vargen.
– Mattias Alkberg, Norrbottens-Kuriren
En sedvanligt snyggt skriven, spännande och tidsnärvarande berättelse.
– Björn Stenberg, Upsala Nya Tidning
Markerar slutet på en era och är måsteläsning för alla deckarintresserade.
– Karl Berglund, Svenska Dagbladet
På rak och avklarnad prosa för hon in läsaren in i intrikata och ofta väl iakttagna miljöer, hon är påläst och kunnig både vad gäller rättsprocesser och polisarbete … Vad Liza Marklund har åstadkommit med "Järnblod” är en alltigenom spännande roman.
– Lena S. Karlsson, Dala-Demokraten
Hur det går för Annika Bengtzon och inte minst för Kvällspressen avslöjar jag naturligtvis inte … Jag kommer att sakna henne. Mycket. Hon var först och har ingen riktigt arvtagare som kan vara den där trasiga, superstarka, vardagsslitna, arbetsnarkomanen till hjälten som jag föll för redan i Sprängaren. En hjälte som lyckas förena min barndoms Kitty med nutid och verklighet och som fått så mycket spott och spe från manliga kritiker att det bara måste betyda att hon var och fortfarande är riktigt, riktigt välbehövd.
– Gunilla Wedding, Skånska Dagbladet
Vad hände med mörkret som hunnit ikapp Annika? Med den försvunna systern och timmermannen med sin tortyrverktygslåda? Det är när Marklund skriver om dem som en både spännande och fascinerande roman om konfrontation, hämnd och relationer tar plats. Det blir mäktigt när Annika ges utrymme, när vi får kämpa med denna stenhårda, lufsiga grävlingsreporter.
– Nina Einarsson, Sydsvenskan
Marklund - som blivit en skickligare romanförfattare med åren - ger även plats för mäns våld mot kvinnor, SD-kritik (identitetstänkandet blir en ideologi som producerar en ny underklass av arbetarklassen) och nätintegritet. Snarare än spänningsdelen är det två av sidospåren jag finner mest obehagliga: utvecklingen inom media och hos ex-maken Thomas … Järnblod är ett tydligt avslut men också en aktuell samtidsskildring.
– Bella Stenberg, Göteborgs-Posten
Jag tror att Liza Marklunds berättelser om kvinnors ibland motstridiga roller nått mycket djupt ner i läsarlagren och för alltid förändrat förväntningarna på kriminalgenren. Det är stort och ska erkännas.
– Gunilla Kindstrand, Gefle Dagblad
Det är en makalös succé som fullbordas med Järnblod och som troligen till stor del kan förklaras med hur generöst Marklund delar med sig av erfarenheter och yrkesknep från många år som nyhetsreporter på Expressen i sina dramatiskt upptrissade berättelser.
– Året Runt
En riktig bladvändare ... Så även om just Annika Bengtzons och papperstidningarnas öde nu tycks beseglade så är det bara att hoppas på att Liza Marklund fortsätter med det hon är så bra på: spegla Sverige här och nu på ett underhållande sätt.
– Eva Axelsson, Södermanlands Nyheter
Det är spännande, förstås, Liza Marklund kan det här, men Järnblod har en annan tyngd än hennes tidigare romaner och det sipprar in något mellan raderna som liknar ren sorg …. Romanen är på alla sätt ett värdigt farväl.
– Marie Peterson, Icakuriren
Här binds nu och då ihop, gamla mordfall får sin upplösning, skulder sin förlåtelse och några människor försonas … Extra plus för den initierade skildringen av svensk papperstidningsdöd. En av de bästa böckerna i serien.
– Kerstin Särneö, Tara
I den elfte boken om den truliga journalisten knyter Liza Marklund ihop lösa trådar … Som vanligt lyckas hon också klämma in kommentarer om vår samtid med en seriemördare som tar tillbaka sina erkännanden och papperstidningen Kvällspressens förestående död. Det är mörkt och spännande.
– Rebecka Edgren Aldén, Damernas värld
