En roman om Annika Bengtzon vore inte komplett utan omfattande redogörelser för hjältinnans privatliv. Och det är också här som jag tycker Marklund är som bäst. I den nya romanen ser det verkligen riktigt illa ut på hemmafronten.
– Magnus Persson, Svenska Dagbladet
Alfred Nobels berömda testamente är förstås en lysande deckarupptakt.
Liza Marklund har alltså ett elegant koncept för sin sjätte deckare. Att ingen har försökt sig på detta ämne tidigare!
– Ulirika Knutson, Göteborgs Posten
Liza Marklund har gjort sin research och använder den i lagom stora doser. Och så skriver hon med det där självklara, lättlästa drivet som gott och väl håller en kvar i hängmattan, alla 450 sidorna.
– Måns Hirschfeldt, Sveriges radio P1
Liza Marklund är bra på att snabbt skissa mänskligt, missnöjt, besvärande beteende och olusten i mötet med andra. Anspråken är ännu en gång mixen i sig: lite samtid, lite privatpsykologi, jämställdhet, politiska spel, våld, spänning, medielogik och föräldraskap.
– Malin Ullgren, är litteraturkritiker i Expressen (publicerad i Dagens Nyheter)
Det är mycket och stort, men det flyter fint och just så spänningsladdat som man kan förvänta sig av en erfaren kriminalförfattare.
Parallellt löper dessutom av en poetisk biografi över Alfred Nobel. Det är en andrastämma som är ett rent intrigverktyg, men den fyller sin plats och pekar på underliggande frågor om etik och ansvar. Och är det någonting Annika Bengtzon har näsa för så är det ansvar och etik.
– Marie Peterson är litteraturkritiker i Dagens Nyheter (publicerad i Expressen
